Fysisk hälsa

Nedan finner ni information om olika sjukdomar som kan förekomma inom rasen akita.

Här hittar ni även berättelser från akitaägare som lever eller har levt med en autoimmunsjuk akita. Varje individ reagerar olika. Lär er se symptom tidigt. Läs vidare under Berättelser!

För att vi ska kunna driva avel av akita på ett så grundligt och utforskat sätt som möjligt är en öppen lista över akitor som drabbats av någon autoimmun sjukdom mycket väsentligt. Läs vidare under Öppen lista!

Autoimmuna Sjukdomar

Här finner ni information om ett antal autoimmuna sjukdomar som kan drabba akita.

Normalt angriper och oskadliggör immunförsvaret främmande ämnen, t ex bakterier och virus, som kommer in i kroppen. Det kan dock hända att immunförsvaret börjar angripa kroppens egna vävnader på ett sådant sätt att man blir sjuk; man har då en autoimmun sjukdom. Ärftlighet är en viktig faktor men inte tillräckligt för att utveckla en autoimmun sjukdom. Troligen är autoimmuna sjukdomar en kombination av arvsanlag och miljöfaktorer. I vissa fall kan även vissa infektioner associeras till sjukdomsdebuten, vilket antyder att immunförsvaret reagerat mot strukturer i smittoämnet som liknar kroppens egna strukturer, och därmed angriper de kroppsegna vävnaderna.

SA (Sebaceous Adenitis), kallas även talgkörteladenit och är en talgkörtelinflammation i huden. Det som gör sjukdomen besvärlig för rasen är att SA-drabbade akitor ofta utvecklar många sekundära infektioner som ger upphov till sår och ofta svår klåda. SA kan inte botas utan bara lindras. Att bada hunden ofta och ge den oljebehandlingar kan ha en temporär effekt. Viss framgång med naturpreparat har också visat sig ha en temporär effekt. Antibiotika används för att lindra de sekundära hudinfektionerna.

Det finns olika teorier till varför SA utvecklas:
– En framåtskridande nedärvd störning i sebaceous körteln
– En sjukdom i immunförsvaret som utlöses av okända mekanismer.
– En defekt av hår- och hudväxten.

SA kan drabba hundar av båda könen och i olika åldrar (lite beroende på ras). Symptomen varierar från individ till individ men hos akita är vanliga symptom bland annat skorv (mjällig), fet eller torr skorv, att huden mörknar och får en signifikant nötaktig lukt. Förtjockning/förhårdnad av huden med håravfall, främst underullen, som kan variera från lokala fläckar, som öron och hals, till total pälslöshet. Typiskt kan vara att också hårrötterna på pälsen även lossnar. Feber och viktminskning kan även förekomma. Hunden kliar och naggar sig. SA är ofta cyklisk/återkommande, det vill säga att symptomen går tillbaka och pälsen återbildas, för att sedan återkomma och hunden börjar tappa pälsen igen. SA diagnostiseras med biopsiprov på ett drabbat område, vilket medför att det inte går att ta prov på en till synes frisk hund för att diagnostisera SA och lita fullt ut på resultatet. Detta betyder att hundar som är disponibla att utveckla SA kan gå obemärkta genom livet, om viss SA visar sig vara immunrelaterad, och inte bryter ut om den inte påverkas av en yttre faktor som till exempel stress, vaccinering, hormonella förändringar eller annan sjukdom som påverkar immunförsvaret. Sjukdomen förekommer även hos andra raser. Hos Pudel har det visat sig att SA nedärvs autosomalt recessivt och sannolikheten är stor att detsamma gäller för akitan och övriga raser.

Nuläget: 
Det finns inga belägg för att rasen skulle vara sjukare än andra. Enstaka Akitor kan dock visa sig vara känsliga för sänkningar eller överreaktioner av immunförsvaret. Det behöver i sig inte besvära hunden, men störs immunförsvaret kan det utlösa sjukdomar vars symptom ofta är någon form hud- eller ögonproblem.

Under 2000-talet har det dock konstaterats ett antal fall av SA (Sebaceous adenitis). Det är inget unikt för Sverige, och år 2003, påbörjades forskning om SA på Akita i Göttingen, Tyskland, i regi av WUAC (World Union of Akita Clubs). Det är ett fåtal officiellt kända hundar i Sverige som är drabbade, men mörkertalet är stort, inte minst på grund av okunskap om sjukdomen hos många veterinärer och att sjukdomen är svårdiagnostiserad.

SA forskning – presentation av Dr. Ina Preiffer

Översikt
SA drabbar både hanar och tikar.
Det verkar finnas två kategorier av SA. En bryter ut vid 2-3 års ålder, en annan bryter 
ut sent (även vid 7-8 års ålder). Även en uppdelning gällande förloppets hastighet har noterats, ett snabbt och ett långsamt. Själva utbrytandet av SA utlöses av stress. Exempel på stress kan vara;  dräktighet, ny flockmedlem, och andra sjukdomar. I dagsläget finns ingen medicin mot SA. SA beror inte på; virus, bakterie eller svamp. Det är immunförsvaret som angriper sin egen vävnad. Detta är bevisat genom försök. Man har gett sjuka individer immunförsvarssänkande medel och detta har gett en positiv reaktion. Tyvärr kan detta ej användas som ”medicinering” då det ger starka biverkningar.
´

Är SA nedärvbart eller ej?
Detta är i dagsläget fortfarande oklart! 
Ingen arvsgång är fastställd i dagsläget.
Man kan ana (ej konstatera) att sjukdomen nedärvs autoreccessivt.

Behov
Blodprov
Forskningen behöver ca 40-50 nya blodprov från SA-drabbade akitor + deras stamtavlor, för att kontrollera de resultat Dr Ina har fått fram. 
Ekonomiska bidrag
För att kunna arbeta fram ett framtida DNA test för SA behöver forskningen pengar till WGSA (Whole-Genome Sampling Assay) chip. Dessa är mycket dyra och mer pengar behövs.

Arvsgång
Dr Ina Pfeiffer har även en metod baserat på släktträdet för en SA-drabbad hund. Där skall varenda individ som blivit sjuk i SA definieras inom ett visst antal generationer. Detta matas in ett avancerat program som ger forskningen en bild om hur SA nedärvs. Viktigt här är att det 100 % korrekt, inga missar får ske, då felaktig information ger ett felaktigt resultat.

Källa: Akita Nytt, december 2008

VKH (UDS) Volt-Koyanagi-Harada sjukdom, mer känd som VKH-liknande syndrom (VKH) är en auto-immun sjukdom, uppkallad efter Drs. Vogt, Koyanagi och Harada. Hos hundar kallas det Uveo Dermatological syndrom (UDS), men eftersom det är så likt den mänskliga formen så benämns det ofta som just VKH.

VKH är förekommer bland många av de nordliga raserna. Sjukdomen har autoimmuna effekter och det är känt att någon typ av stress kan utlösa sjukdomen. Symtomen av VKH är pigmentborttagning, håravfall och blindhet. Ibland kan varningar uppstå en tid innan sjukdomen blir riktigt allvarlig, såsom håravfall, pigmentbortfall av pälsfärgen, ofta med början vid nosen och konjunktivit, det vill säga symtom från ögonen i form av rodnad, klåda, och att ögonen är kladdiga och igenklistrade. Andra gånger syns inga varningar alls utan sjukdomen bryter ut i ett mycket snabbt förlopp. Konjunktivit följs ofta av att näthinnan lossnar, vilket visar sig som en mjölkaktig och blå yta på ögongloben. Detta är en medicinsk nödsituation. Utan behandling är blindhet ett faktum och hunden har mycket ont. Det har även noterats att hundar har tappat sina klor. Sjukdomen drabbar slemhinnor såsom områden kring ögonlocken, munnen, anus, blygd och ibland trampdynorna. Det finns en tydlig synlig förlust av pigmentering i dessa områden, som ofta börjar med vresighet och blåsor. Svårighetsgraden av symtomen varierar från hund till hund. Det har konstaterats att många hundar ofta drabbas vid en ålder av 18 till 20 månader.

Det finns i dagsläget inget botemedel mot VKH. Det som är det svåraste med VKH är att varje hund reagerar olika. Från allvarliga symptom, till reaktion av behandling och mängden medicin. Hundar med VKH diagnos behandlas med steroider både oralt och lokalt. Då steroiderna stänger av hundens egna immunförsvar blir hunden mycket mottaglig mot bakterier och virus samt får lägre kemisk tolerans. Det vanliga vaccinet ska inte tas när hunden behandlas och konserveringsmedel ska man se upp med.

VKH forum

Källa: Jamie Haight med flera, VKH forum

IMT (immunmedierad trombocytopeni) är ett tillstånd som har likheter med den hemolytiska anemin men det är inte de röda blodkropparna utan blodplättarna (trombocyterna) som angrips. Blodplättar är nödvändiga för blodets levringsförmåga och för kontinuerlig reparation av små skador och skavanker som ständigt uppstår i våra blodbanor. Denna aktivitet sker i det fördolda och först när den upphör uppenbaras det hur livsviktig den är. Symtomen, när blodplättarna slås ut, är blödningar i hud och slemhinnor, blödning till urinen, blodblandad avföring och “blåmärken”. Hos en tik kan en löpblödning bli extrem. Detta tillstånd är livshotande och kräver intensivvård.

AIHA (autoimmun hemolytisk anemi) är en akut blodbrist orsakad av att en mycket stor del av de syrebärande röda blodkropparna plötsligt angrips och förstörs av “felprogrammerade” antikroppar. Kroppens celler får till följd av AIHA inte tillräckligt med syre som är livsnödvändigt. Hunden blir apatisk och svag samt kan få hjärtklappning till följd av blodbristen.  Slemhinnorna blir bleka och efterhand gultonade. AIHA kan vara livshotande.

SLE (Systemisk Lupus erythematosus) är ett sjukdomskomplex som förekommer i ett antal olika former, vilka alla har det gemensamt att immunförsvaret besinningslöst angriper någon typ av celler som det normalt skall lämna ifred. De organ som oftast angrips är ledkapslar, muskler, njurarnas silsystem och ett smalt band av celler i övergången mellan hud och slemhinna. Symtomen beror på vilket organ som angrips.

Ledformen av SLE ger akut feber och svullnad och ömhet i lederna, särskilt i handleder, hasar och tåleder. Både aktiv och passiv rörelse gör ont och hunden blir halt och rör sig ogärna och stelt.
Muskelformen av SLE påminner till symtomen om ledformen, men smärtan och ömheten kan lokaliseras till musklerna. Genomgången sjukdom kan ge muskelförtvining.

Njurformen av SLE är ovanlig. I tidigt stadium utsöndras äggvita med urinen, vilket leder till avmagring. Slutstadiet är urinförgiftning.

Hud-/slemhinneformen av SLE ger gapande sår i övergångarna mellan hud och slemhinna, mest tydligt längs ögonlockskanterna, läpparna, analöppningen, klobanden och slidmynningen. De två sista formerna av SLE har mindre akut förlopp än de första.

Pemphigus är hudförändringar som i sin tur består av ett antal undergrupper, för närvarande sex stycken. Den värsta formen är PemphigusVulgaris, men är dock inte så vanlig. Vätskefyllda blåsor bildas som till slut brister, vilket orsakar smärtsamma sår.

Pemphigus drabbar många raser men akita verkar drabbas mer drastiskt än andra. Här sker attacken mot cellernas fäste till varandra. När dessa celler separeras bildas skorpiga sår och sjukliga förändringar, mest runt ögon, nos, öron, tassar och ljumskar. Drabbade hundar kan ha mjäll och håravfall. De kan visa slöhet, stelhet, minskad aptit och depression. Om det förekommer sekundära infektioner kan de även ha feber. Antagligen är anlagsbärare benägna att utveckla någon form av sjukdomen om de utsätts för en utlösande faktor. Tyvärr kan såren på grund av Pemphigus likna såren hundar kan få av t ex allergier, biverkningar av mediciner och hudcancer. Hot spots kan också förväxlas med sår på grund av Pemphigus. Diagnos ställs genom hudbiopsi som skall göras av en kvalificerad veterinär.

Hypotyreos (nedsatt sköldkörtelfunktion) kan orsakas av autoimmunt angrepp på sköldkörteln som styr ämnesomsättningen i hela kroppen. En sålunda skadad sköldkörtel har lägre aktivitet än normalt. Drabbade hundar blir flegmatiska, tjocka, tunnhudade och tunnhåriga. Hullet känns degigt och huden är ofta sval. Diagnosen Hypotyreos ställs ofta enkelt med blodprov men värden i en gråzon mellan normalt och onormalt kan förekomma. Antikroppar mot sköldkörtelvävnad kan påvisas i blodprov. Sjukdomen kan vara medfödd (mycket ovanligt) eller förvärvad.

Ta alltid kontakt med en specialiserad veterinär när något inte står rätt till med er akita!

Källa: Svenska Kennelklubben samt American akita klubben

Ögonsjukdomar

(källa: www.skk.se)

PRA
Med PRA menas näthinne- (retinal) förtvining (atrofi) av fortskridande (progressiv) och ärftlig natur. Näthinneförtvining kan även ha icke-ärftliga orsaker, men då används inte beteckningen PRA. Termen PRA är ett samlingsbegrepp för många olika ärftliga sjukdomar som alla ger snarlika förändringar i näthinnans utseende. Dessa förändringar kan upptäckas vid ögonlysning flera månader upp till flera år innan hunden visar synsvårigheter. PRA debuterar vid olika åldrar i olika raser. Kliniskt talar man om tidiga och sena former. Den fortskridande förtviningen av näthinnan ger först nedsatt syn, men med tiden blir hunden helt blind. Tidig PRA leder snabbare till blindhet än sen PRA. 

Katarakt
Katarakt eller grå starr är en grumling av ögats lins. Vissa kataraktformer har ett typiskt utseende och en karakteristisk debutålder och förekommer familjärt i vissa raser. Det innebär att de kan anses vara ärftliga men för de flesta former av katarakt har arvsgången inte fastställts. Lindrig katarakt påverkar synen obetydligt och kan ibland bara påvisas vid undersökning med spaltlampa, ett optiskt undersökningsinstrument. Andra, gravare former, leder till total linsgrumling och blindhet. Vid total katarakt är linsen helt grumlig och ögat är blint. Sådana katarakter kan förekomma såväl hos äldre som hos helt unga hundar.


RD (Retinal dysplasi) 
Med dysplasi avses en felaktig utveckling (dys- betyder dålig eller svår, plasis betyder form) och retina är det latinska namnet på näthinnan. RD är en näthinneförändring med varierande utbredning från enstaka näthinneveck till total avlossning och den kan diagnostiseras tidigt i hundens liv. RD grundläggs redan under fosterlivet och tidiga valpåldern. Två helt olika former av retinal dysplasi förekommer. De betecknas (total) retinal dysplasi (TRD), respektive fokal eller multifokal RD (MfRD).


TRD, en svår medfödd form av retinal dysplasi, där näthinnans synceller är underutvecklade och näthinnan under fostertiden inte vuxit fast på underlaget, kallas total retinal dysplasi (TRD). Denna ses som en trattformad “näthinneavlossning” (egentligen är avlossning en felaktig term då näthinnan aldrig suttit fast och alltså inte kan “lossna”). Sambandet med de andra formerna av retinal dysplasi är inte säkert fastställt.


Fokal, multifokal och geografisk RD 
Multi- betyder mång- eller många. Med fokal menas ett litet, väl avgränsat område, i detta fall i näthinnan, retina. Multifokal anger att det finns många foci (många förändringar). Begreppen fokal RD och multifokal RD (MfRD) används synonymt. De typiska förändringarna består av större och/eller mindre veck i en speciell del av näthinnan. Olika resultat vid undersökning vid olika tillfällen av samma hund visar att förändringarna i enstaka fall “kommer och går”. Uppfattningarna om den idealiska åldern för att säkert påvisa veck går isär. Enstaka veck förekommer sporadiskt inom många raser och påverkar inte synen.


MRD kan om den är i större omfattning påverka synen. Vid MRD ses ibland även förändringar i linsen. Flera, mindre omfattande, ”maskformiga” näthinneförändringar kan påvisas. De kan lätt upptäckas vid ögonlysning. Vid mikroskopisk undersökning av ett sådant öga ser man att näthinnan inte är slät utan att de masklika förändringarna motsvaras av rörformiga missbildningar. Kraftig multifokal RD förekommer familjärt inom vissa raser och kan på sikt leda till lokal förtvining av omgivande näthinna. Denna kan få sådan omfattning att hundens syn påverkas.


Geografisk RD är en hästskoformad avlossning av näthinnan. En stor och sammanhängande del av näthinnan ligger lös på underlaget. Förändringen sitter alltid i en särskild del av näthinnan. Denna del är viktig för det centrala synfältet, och den geografiska dysplasin påverkar därför med största sannolikhet synförmågan. Om geografisk retinal dysplasi bara finns i ena ögat kompenserar det friska ögat för synbortfallet och hunden kan fungera relativt normalt trots synskadan.


”Förvärvad multifokal RD” Näthinneveck kan uppstå av andra än genetiska orsaker.
Hit hör symtom som liknar de ”maskformiga” förändringarna vid multifokal retinal dysplasi men de är antingen mycket små, eller mycket få, eller också finns de på otypisk plats. 
På SKK:s datalistor kallas denna grupp ”näthinneveck”. Dessa förändringar kan antingen bestå av rörformiga missbildningar – som vid ”äkta” dysplasi – eller av näthinneveck. ”Rör” och ”veck” är så lika att de inte kan skiljas åt vid ögonlysning. Det är framför allt mängden förändringar och även lokaliseringen som avgör om diagnosen blir multifokal retinal dysplasi eller näthinneveck.

Öppen lista

Akita Inu Sällskapet publicerar nu en ”öppen lista” över autoimmunsjuka akitor på samma sätt som den finska akita klubben gör.

Länk till den finska ”öppna listan”:  http://www.akitayhdistys.fi/rodusta/sa-a-uds-rekisteri

Vi är oerhört tacksamma om vi kan få ta del av en kopia på den sjuka akitans stamtavla och en kopia på diagnosen från veterinären. Dessa två delar krävs för att kunna publicera er akita på listan. Syftet med denna lista är att uppfödarna kan använda den som ett verktyg i aveln till följd att rasen ska kunna bli så frisk som möjligt med avseende på dessa sjukdomar. Det är en målsättning i RAS. Hur autoimmuna sjukdomar ärvs eller om de gör det överhuvudtaget vet ingen säkert, men med den öppna listan kan man som uppfödare eller valpköpare göra ett val.

Sänd in kopian på stamtavla och diagnos till avelsrådet.

Kontakta gärna avelsrådet vid frågor;

Linda Christianson
Elisetorpsvägen 9a
232 33 Arlöv
E-post: lizarduz@gmail.com
Mobil: 0738-30 21 95

Hundarna som finns med på denna lista har blivit diagnostiserade med SA eller VKH. Hundarnas namn är länkade till en bild på deras stamtavlor.

SA Diagnos (år)

Amateraso No Iha-Naga (2003)

Noven’s Jun-Aki (2009)

Ängsmyren´s Yori no Michiko (2010)

VKH Diagnos (år)

Noven’s Matsumoto (2008)

Noven’s Kensei (2008)

Noven’s Keioh (2008)

Noven’s Korai (2008)

Isamashii’s Baronessan Bon-Isa (2004)

Senast uppdaterad ( 2011-12-24 )