Vad diskuterades under uppfödarmötet som AIS anordnade 2009-11-22?

AIS uppfödarmöte 2009-11-22

Den 22 november 2009 var det dags för det efterlängtade uppfödarmötet i Akita Inu Sällskapets regi. Det var flertalet anmälda men några enstaka fick förhinder i sista stund. Vi blev hela 13 mötesdeltagare till slut, vilket kan ses som mycket positivt.

Mötet inleddes med en oerhört god fika. Mötesdeltagare fick därefter kort presentera sig. De berättade om sin erfarenhet av akita, sina hundar och om sig själva. Vi diskuterade om att det är mycket viktigt att välja rätt veterinär vid fysiska problem med sin akita. Har akitan hudproblem välj en hudspecialist, har den ögonproblem välj en ögonspecialist osv. Vi tog upp att stress är en vanlig bidragande orsak till att autoimmuna sjukdomar bryter ut då de ligger latent i kroppen.

Avelsanalysen för akita åren 1994-2003 utförd av Per-Erik Sundgren från Genetica hade i förväg skickats ut till mötesdeltagarna för att vi skulle kunna diskutera hur aveln har sett ut under de åren. Informationen är tagen från registreringsnummer från SKK:s databas. Eftersom rasen delades i två år 2000, är även american akita medräknad före det året, vilket medför att statistiken ser något bättre ut enligt denna analys.

Det kunde konstateras att några få hanar har används alldeles för mycket i avel under dessa år. En hane har 12 kullar, 41 avkommor och 66 barnbarn efter sig, medan en annan hane har 10 kullar, 40 avkommor och 53 barnbarn efter sig. Det är då räknat endast till och med året 2003, vilket medför att det troligtvis är många fler släktingar i dagsläget för dessa två akitahanar.

Den ena hanen av dem har flertalet nära släktingar som också de gått i avel med många avkommor efter sig. En sådan matadoravel har medfört att det i dagsläget är mycket svårt att hitta obesläktade individer att avla vidare på i Sverige (och även i Norge).

Det noterades i avelsanalysen att eftersom det är så låga registreringssiffror för akita, så finns det egentligen inte utrymme att producera mer än en kull per avelsdjur vare sig det är hane eller tik – om man bedriver avel utan importer. Det krävs avsevärt ökade importer av obesläktade avelsdjur för att rätta till situationen. Per-Erik rekommenderar maximalt 20 avkommor per individ.

39 hanar och 52 tikar har gått i avel under perioden 1994-2003. 20 hanar och 8 tikar har gått i avel före en ålder av två år. AIS rekommenderar att man väntar med avelsdebut efter en ålder av två år. Det är bra om man kan vänta ända tills efter en ålder av tre år på grund av att en del ärftliga sjukdomar normalt bryter ut vid en ålder av två-tre år.

En starkt inavlad individ ger mindre ärftlig variation till rasen om den går i avel. Det gäller även om man väljer en obesläktad individ till den starkt inavlade individen och avkommorna får 0 % i inavelsgrad enligt SKK:s avelsdata. Man behöver inte utesluta den ur avel men man ska vara återhållsam med en sådan individ i avelsarbetet. Eftersom det är viktigt att öka den genetiska variationen i en liten population.

Vad har då hänt efter 2003? Inavelsgraden de senaste sex åren har legat lågt, vilket är bra. 16 hanar och 16 tikar har gått i avel, medan 12 hanar och 10 tikar av dessa har använts en gång. 1 hane och 2 tikar av dessa är använda före 2004. Endast enstaka hanar har fler än 20 avkommor och enstaka tikar har närmare 20 avkommor. Det har kommit in 16 importer från 10 länder och 4 har använts i avel. Av importerna är 4 helsyskonpar samt 2 halvsyskon till 2 av syskonparen.

Mötesdeltagarna diskuterade vidare om att man inte vet hur friska akitorna är i andra länder. Det är viktigt att kontrollera med ägaren till akitan för att få information om det man behöver veta. Det är mycket viktigt att även höra med ägarna till syskonen till den individ man tänkt använda till sin egna akita.  Allt för att få så mycket välbehövlig och nyttig information som möjligt. Det konstaterades att mycket kunskap om olika linjer gick förlorad i och med att rasen delades.

Det nämndes att höftledsröntgen inte är vanligt på akita i Japan och det är svårt att komma i kontakt med japanska uppfödare. Det gäller att ha goda kontakter i Europa.

Inavelsgrad och SKK:s  Avelsdata togs upp och det konstaterades att statistiska redovisningar för akita är helt ur funktion på grund av rasdelningen. Det informerades om att SKK:s lokala klubbar har uppfödarutbildningar, vilka är mycket nyttiga för tilltänkta uppfödare. Där får man ett bra nätverk med uppfödare som har olika erfarenhet och olika raser. Valpförmedling och hanhundslista togs upp, som inom kort ska komma upp på AIS hemsida.

Därefter följde en diskussion om hur vi vill se aveln på akita i framtiden. Det nämndes att det är viktigt att avelsdata kommer igång. Ett avelsforum för uppfödare att diskutera i, lades på förslag. Det poängterades att det inte finns några perfekta akitor. Så länge vi inte har gentest för sjukdomar vet vi inte vad som är rätt eller fel i aveln.

Däremot kan vi i dagsläget ana med hjälp av forskning att det är på ett visst sätt. Det går att testa om en akita bär på långhårsgen. Det sades att det är viktigt att ta hänsyn till långhår i aveln. En trevlig stämning mellan uppfödarna är en viktig del. Frågan om hur akita ska vara rent mentalt togs upp. Det är inte helt tydligt beskrivet i rastandarden men i RAS finns lite mer information.  Akita går att jämföra med en japan. De ska vara tysta, lugna, oberörda och värdiga.

Diskussion om RAS sköts upp till nästa möte eftersom tiden inte räckte till. Parning med olika HD-kombinationer togs upp. Ingen avel på HD D respektive HD E skall ske. Avel på HD C är ok i undantagsfall om hundens linjer inte finns i landet och paras alltid med HD A enligt RAS. Det nämndes också att reglerna skiljer sig åt mellan länderna. RAS godkändes 2008 och ska omarbetas efter fem år.

Avelsrådets bedömning
Det krävs avel med importer och parningar utomlands med nya gener för Sverige för att kunna hålla en tillfredställande avelsbas för akita. Eftersom det föds så få kullar är varje kull ett viktigt bidrag för rasens bästa.

Sist men inte minst, ni uppfödare behövs för akitan! Tveka inte att ta hjälp av avelsrådet, kollegor eller någon annan för att få tips och råd! Tillsammans är vi starka! När det gäller avel är det VI, VÅR avel i VÅR hundras!