Detta är ett verktyg för dig som vill starta uppfödning/kennel

 

Uppfödare
Uppfödare är inte bara de som fött upp ett antal kullar utan även de som planerar att para sin tik. Alla uppfödare är seriösa och strävar efter att få fram bra hundar - mätta med sina egna mått. Det som dock betraktades som en bra hund för 40 år sedan kanske inte är en helt igenom bra hund idag. Uppfödare har olika mål med sin avel, olika kunskaper och ambitioner samt olika lång erfarenhet av det de håller på med. Vad som inte får glömmas bort är att utan valpköpare finns inga uppfödare.

 

Att föda upp hundvalpar
Att föda upp hundvalpar är ett tungt arbete som kräver kunskap samt en massa tid och pengar. Ett stort intresse, entusiasm, humor, mycket tålamod och familjens samtycke är även viktiga aspekter. Utan friska och harmoniska hundar i hemmet kan ingen seriös avel och uppfödning bedrivas. Varje hund ska tillfredställas med motion, mental aktivitet, mänsklig kontakt, rätt balanserad kost och allt ska vara anpassad till varje individ. Uppfödarens hundinnehav måste därför begränsas till det som uppfödaren har tid med. En ansvarsfull uppfödare bör ha ett intresse för att vilja lära sig mer. Uppfödare har redan i sin valpplanering och kontakt med valparna stora chanser att både studera och påverka såväl ras som enskilda individers utveckling och återförmedla kunskapen till andra hundägare.

Du kan undgå många fällor om du läser på och lär dig så mycket som möjligt om uppfödning och avel – innan du bestämmer dig för att para din tik. Oftast blir resultatet av en parning inte alltid som uppfödaren har tänkt sig. Vissa detaljer kanske förbättras medan andra blir sämre än väntat. Den uppfödare som ser till rasens bästa borde ha ett gott samarbete med andra uppfödare av rasen och det är viktigt med ett ärligt samarbete och generositet mellan uppfödarna. Se de andra uppfödarna som kollegor! Att ha en plan med sin uppfödning gällande vad man kan bidra med till rasen är en viktig del.

 

Vad man bör veta om och handha innan uppfödning

  • Grundlig raskännedom – god erfarenhet av hundrasen man tänkt föda upp
  • Anatomi – hur kroppen är byggd
  • Rasstandarden
  • SKK:s grundregler
  • RAS – rasspecifik avelsstrategi
  • God ekonomi och lite därtill
  • Försäkringar
  • Tid
  • Kennelnamn – ett varumärke

Ett råd är att gå SKK: uppfödarutbildning. Där lär man sig mycket nyttigt och får samtidigt träffa andra uppfödare inom olika raser. Vänd dig till din lokala kennelklubb för mer information.

Näringsverksamhet eller Hobbyverksamhet

Näringsverksamhet
För att klassas som yrkesmässig näringsverksamhet ur skattesynpunkt ska verksamheten bedrivas:

  • självständigt
  • varaktigt
  • med vinstsyfte

Hobbyverksamhet
Våra skattemyndigheter är överlag av den uppfattningen att de flesta av Sveriges hunduppfödare är att betrakta som hobbyuppfödare. Skattemyndigheten utgår därför från att de flesta uppfödarna bedriver verksamheter utan vinstsyfte. Hobbyverksamhet ska sen 1990-talet anges i självdeklarationen. Varje typ av hobbyverksamhet ska redovisas separat. Du redovisar alltså alla inkomster och utgifter enligt kontantprincipen.

För en uppfödare är det främst två typer av inkomster som är aktuella;

  • valpförsäljning
  • parningsavgifter.

Utgifter är sådant som är nödvändigt för erhållande av inkomsterna som bland annat;

  • foder till hundarna
  • veterinärkostnader
  • anmälningsavgifter till tävlingar
  • resekostnader
  • registreringskostnader
  • underhåll av kennelbyggnad

Den enda utgift som inte är avdragsgill är medlemsavgift till SKK och till rasklubben.
Som uppfödare är du anteckningsskyldig vilket innebär att du måste spara alla kvitton, anteckningar och räkningar för att möjliggöra en kontroll. Ett tips är att skaffa en kassabok där du löpande skriver in inkomster och utgifter.

Moms
Mervärdesskatt (moms) ska i allmänhet inte redovisas för inkomster som hör till hobbyverksamhet. Det kan dock finnas undantagsfall. Ta för säkerhets skull kontakt med din lokala skattemyndighet för att be om ett så kallat förhandsbesked om du är momspliktig eller inte. Den generella regeln är om du säljer valpar för mer än 30 000 kronor per år, vill staten ha in 25 % moms.


Genetik
Målsättningen för alla uppfödare måste vara att avla fram friska hundar, såväl fysiskt som mentalt. Det är därför viktigt att kunna grundläggande genetik. Att ge sig in i genetik är en fantastisk utmaning och det är därför det är så spännande med hunduppfödning – du vet aldrig riktigt säkert dess vägar! Det finns många flera nedärvningssätt att beakta när det gäller avel. Sen måste man även tänka på att det alltid finns undantag vad gäller genetik.

 

Vanliga arvsgångar

Recessiva (dolda) anlag
Många defekter eller sjukdomar nedärvs på så sätt att vi inte ser dem. Hunden bär alltså på ett anlag för en sjukdom utan att den själv är drabbad. Vissa defekter eller sjukdomar utvecklas inte förrän sjukdomsgenerna träffar på motsvarande gener för samma defekt. Recessiv nedärvning är det som gör avel så vanskligt. En hanhund kan allstå få friska avkommor med flera tikar för att plötsligt få sjuka valpar med en annan tik, som liksom han bär på det sjuka anlaget. Du vet inte om din hund har dessa defekta gener förrän någon avkomma drabbas och då är det redan för sent. Att stötta valpköparen är det som gäller därefter. Beroende på rasens storlek och vilken defekt det handlar om bör målsättningen vara att inte använda dessa individer i avel.

Dominanta anlag
Dessa anlag tar sig direkt i uttryck i en egenskap och är betydligt lättare att hantera. Den tigrerade färgen hos Akita är ett dominant anlag som kommer till uttryck enbart med en gen från antingen fadern eller modern, medan den röda färgen måste komma från både föräldrarna för att komma i uttryck. Den vita färgen är däremot ett recessivt anlag. Med endast en upplaga av genen döljs den bakom de röda eller tigrerade generna medan den gör sig i utryck i dubbel upplaga av genen.


Polygen nedärvning
En polygen nedärvning påverkas av flera olika gener och/eller faktorer. Höftledsdysplasi är ett exempel på polygen nedärvning.

 

Könsbunden nedärvning
En gen kan vara könsbunden genom att den t ex ligger på X-kromosomen. Detta gör att en hanvalp som ärver genen från moderns X-kromosom gör att den kommer i uttryck eftersom hanen bara har en X-kromosom.

 

Genetisk mångfald
Eftersom människan har bildat raser så har vi medvetet begränsat den genetiska mångfalden, det vill säga vi har begränsat antalet olika gener. Om enbart ett fåtal individer används i aveln minskar den genetiska mångfalden snabbt och följden blir snart att antalet sjuka och defekta hundar ökar inom rasen. Ärftliga defekter upptäcks ibland inte förrän avkommorna blivit äldre. För att främja rasen bör hanhundsägaren inte låna ut sin hane för mycket eller tikägaren ta för täta kullar. Utvärdering av enstaka kullar vad gäller framför allt mentalitet och hälsan hos avkommorna bör göras under ett par år innan hunden går i avel på nytt. Det kan ta många generationer att reparera skadan av en matadoravel i en liten population. En god regel är att låta rasens breda stomme bestå av en mängd ”bättre medelmåttor” än att bara avla på enstaka hundar med de bästa meriterna.

Inavelsgrad
Inavelsgrad är ett mått i procent på hur mycket hundarna är släkt med varandra. Släktskap är den andel gener som har identiskt ursprung hos två olika individer (föräldrarna). Inavelsgraden kan räknas ut med hjälp av funktionen "Provparning" i SKK:s Avelsdata.
Vid inavel dubbleras inte bara de eftersträvansvärda generna utan också de som för med sig defekter och sjukdomar eller nedsätter livskraft. Ju närmare släktskapsavel desto större risk att en individ får dubbel uppsättning gener för något som inte är fördelaktigt. En enkel tumregel är att man ska undvika att låta para hundar som är närmare släkt än kusiner. Den beräknade inavelsgraden blir vid en kusinparning 6,25% (förutsatt att det inte finns någon bakomliggande släktskap), vilket är den nivå där de negativa effekterna kan hållas under kontroll genom avelsurval.
Om en eller båda föräldrarna har hög egen inavelsgrad så kan avkomman hamna på 0% i inavelsgrad under förutsättning att föräldrarna inte är släkt. Inavel kan alltså brytas på en enda generation.


Exempel på inavelsgrad
Parning mellan;
helsyskon = 25%
halvsyskon= 12,5%
förälder/avkomma = 25%
morfar/dotterdotter =12,5%
morbror/systerdotter = 12,5%
dubbelkusiner = 12,5%
kusiner = 6,25%

Idag är flertalet av Sveriges akitor besläktade med varandra, vilket försvårar avelsarbetet inom Sveriges gränser. Det är mycket viktigt att så långt som möjligt försöka använda många obesläktade avelsdjur för att hålla nere inavelsgraden och främja rasens sundhet.  En god tanke är att inte bara kontrollera inavelsgraden på den aktuella parningen utan att även kontrollera linjerna i nära släktingars kullar. Åter igen. Det är bättre att använda fler individer färre gånger än några få individer flertalet gånger!

 

Här kan ni läsa mer om inavelsgrad: Genetica http://www.genetica.se/


Avelsdata och Hunddata

I SKK:s Avelsdata och Hunddata dataförs kontinuerligt samtliga registrerade hundars officiella veterinärundersökningar och tävlingsresultat. Dessa är tillgängliga för alla och är till hjälp i avelsarbetet. Tjänsten Avelsdata kräver dock inloggning men alla har möjlighet att registrera sig. Det finns alltså mycket bra information att inhämta för en uppfödare vad gäller hälsostatus. Här kan man finna stamtavla, HD status, ED status, ögonresultat, MH resultat och utställningsresultat. På Avelsdata finns förutom information på individnivå också rasstatistik och populationsöversikter. För tillfället finns det begränsningar för akita på Avelsdata över rasstatistik och populationsöversikter, vilket gör att tjänsten inte går att utnyttja fullt ut. SKK har meddelat att arbetet med utbyggnaden av den delen ska starta hösten 2009.

I Avelsdata kan man även göra provparningar för att se bland annat inavelsgraden mellan två individer. Du kan även få fram statistik på en viss individs avkommor och syskons hälsostatus, meriter och provresultat. Att snabbt och enkelt få tillgång till de uppgifter som finns i Hunddata och Avelsdata underlättar uppfödarnas sökande efter lämpliga avelsdjur men de kan också visa en presumtiv valpköpare vad en avelstik/avelshane har lämnat för avkommor tidigare.

Avelsspärr
Av olika anledningar kan en hund bli avelsspärrad. En uppfödare kan redan innan försäljning avelsspärra en hund men köparen ska givetvis bli informerad om det och uppfödaren ska skriva in det i köpeavtalet.


Valpköpare

En seriös uppfödare väljer sina valpköpare med största omsorg. De ställer krav på valpköparna samt ger råd och anvisningar så länge det behövs. Detta gynnar valpen och köparen i alla lägen medan uppfödaren kan följa upp sin avel.

Frågor till valpköpare:

  • Vad har ni för erfarenhet av hundar?
  • Vad har ni för erfarenhet av Akita?
  • Hur mycket tid har ni?
  • Vad vill ni använda er hund till?
  • Vart ska hunden vara på dagarna?
  • Hur ser familjeförhållandena ut?
  • Hur bor ni?

Val av avelsdjur

Alla hundar är definitivt inte lämpade för avel och det är därför väsentligt att vara kritisk när man bedömer sin tik eller hane i avelssynpunkt. Obetydliga brister vad gäller den mentala delen, det funktionella och det exteriöra hos ett avelsdjur är ok att ha överseende med. Var inte rädd att ta hjälp av kunniga personer om val av avelsdjur t ex uppfödaren till hunden som sitter på den mesta informationen om just den hunden. Bedöm hundens mentalitet (t ex MH), delta i prov och anlagstester för att se hundens funktionella duglighet, ställ ut hunden för att få en kunnig person som bedömer hundens exteriör.

Att inhämta andras synpunkter på sina egna hundar, tyder på att man har distans och vilja att göra det bästa för rasen. Om nu inte din hund uppfyller de krav som ställs på ett lämpligt avelsdjur enligt dig – avstå hellre! Var rädd om rasen och undvik att bli medskyldig till att förstöra den. Låt din älskade tik slippa besväret och risken med dräktighet, valpning och valpar eller låt din älskade hane få förbli en trevlig sällskapshund. Då tar du ansvar för rasen och blivande valpköpare! Om du inte vill avstå uppfödning, skaffa hellre en till hund som har bättre förutsättningar avelsmässigt. Något som är viktigt att tänka på är om du satsar stort t ex genom att importera en hund som kostar en del pengar, att du är lika kritisk i bedömningen om den ska gå i avel eller inte.

 

Hanhundsägare och tikägare
Ni kanske funderar på att använda er hanhund eller tik i avel. Kanske bara en kull men ändå. Tankar man får ställa sig är då om just min hund är lämplig för avel. Man har moraliska skyldigheter att ta hänsyn till som enskild hundägare.

  • Är hunden frisk?
  • Har hunden en passande mentalitet?
  • Faller hunden inom rasstandarden och har inga diskvalificerande fel?

Om hanen eller tiken skulle vara en god representant för rasen finns även annat att tänka på.

 

Passar tikens och hanens linjer med varandra?
Inavelsgraden ska vara så låg som möjligt för att undvika att dåliga gener (=kan vara sjukdom, dålig mentalitet, höftledsfel osv.) uppkommer i dubbel upplaga. Finns det en dålig gen i den ena hundens linjer ska man göra allt för att undvika samma dåliga gen i partnerns linjer.

Passar tiken och hanen exteriört och mentalt?
Tiken och hanen bör komplettera varandra för att avkommorna inte ska bli till det extrema hållet. Man bör titta på tiken först. Hennes svagheter bör inte hanen ha för att så långt som möjligt undvika att inte avkommorna ärver hennes svagheter. En tik som t ex har stora öron och paras med en hane som har små öron så ger det knappast endast valpar med normalstora öron men det kan ge några enstaka valpar med normalstora öron.

Tidigare avkommor att bedöma
Det är alltid bra med tidigare avkommor för att utvärdera vad hanen ärver i exteriör, mentalitet och hälsa. Slumpen är mycket avgörande och recessiva gener som legat vilande kan bryta ut även efter fler kullar. Dock behöver oprövade hanar absolut inte vara sämre. De kan snarare ge en större genetisk variation inom rasen.

Tikens och hanens allmänna hälsa och prestation.
Mår tiken och hanen bra vid tillfälle för parning? Är de kapabla till en eller upp emot tre parningar? Vad gäller prestationer så finns alla nedärvningsbara egenskaper hos föräldrarna och är därmed mycket viktiga. Dock finns det inga garantier att prestationsförmågan nedärvs.

 

Som hanhundsägare kan du säga nej till en parning och det måste du kanske göra någon gång. Att okritiskt låna ut sin hane är lika oseriöst som att ta valpar på en tik som inte fyller kraven på en bra avelshund. Släpp inte din hane till någon bara för att de verkligen vill men du är osäker. Eller att någon betalar bra med pengar för parningen. DU ska också kunna stå rakryggad och stå för din hunds del i arvet.

 

Av naturliga skäl får de hanar som bara får avkommor med topptikar större chans att få ett gott resultat i avkommebedömningen och det gäller både mentalt, exteriört och hälsan. Miljöpåverkan spelar än dock en stor roll. En valp som hamnar i ett bra hem med hundvana och lagom hundaktiviteter kommer naturligt höja kullens medelvärdesresultat.

 

Gå direkt till källan när du behöver information om en hanhund, nämligen hanhundsägaren själv!

 

Rasegenskaper – avla på eller inte?
Det anses att en hundras ganska snabbt kan tappa sina speciella arbetsegenskaper om man inte längre använder dem inom de arbetsområdena. Många är eniga om att det är dåligt när hundraser tappar sina arbetsegenskaper. Arbetande raser behövs inom olika arbetsområden som nyttohund. I att följa rasstandarden ingår att man ska bevara rasens arbetsegenskaper. Nu för tiden är inte akita en utav de raser som är starkt arbetande och den används allt mer som enbart sällskapshund. Det är du som uppfödare som väljer vart du vill styra din avel – efter goda rasegenskaper eller inte.


Lagar och regler

Avel i lagen
Följande lagar, förordningar och regler bör en hunduppfödare ha kännedom om:

  • Konvention om skydd för sällskapsdjur
  • Djurskyddslagen
  • Djurskyddsförordningen
  • Djurskyddsföreskrifter
  • Lag om tillsyn av hundar
  • Köplagen
  • Konsumentköplagen
  • Konsumentkreditlagen
  • SKK:s grundregler,
  • SKK:s stadgar
  • SKK:s avelspolicy

Avtal


Parningsavtal
Är ett viktigt avtal för främst hanhundsägaren. Upprätta parningsavtalet innan parningen.

Köpeavtal
Det är obligatoriskt att använda SKK:s köpeavtal inom organisationen. Köpeavtalet innebär att äganderätten till hunden övergår till köparen utan begränsningar.

Fodervärdsavtal
Avtalet innebär att en uppfödare överlåter en hund utan att erhålla kontant ersättning. Uppfödaren får istället rätt till ett fastställt antal parningar för hanhunden och max två kullar för en tik. Avtalet gäller tills tiken uppnått fem års ålder eller hanhunden fyllt sju år, oavsett om uppfödaren utnyttjat rättigheter eller inte. Har uppfödaren nyttjat sina avtalade kullar övergår hunden i fodervärdens ägo utan ersättning så snart kullarna är födda. Ett fodervärdsavtal kan ses som en ekonomisk chanstagning då hunden kanske aldrig kommer till användning i avel av olika anledningar. Vill man som uppfödare vara säker på att få sina kullar eller parningar är fodervärdsavtal det säkraste.

Köpeavtal med bibehållen avelsrätt
Avtal som innebär att valpen eller hunden säljs till halvt ordinarie pris. Rätten att ta en valpkull för tik och tre parningar för hanhund har uppfödaren. Om köparen förhindrar säljaren att ta sin valpkull eller använda hanen, får resterande 50 % upp till fullt pris erläggas av köparen till säljaren.

 

Vill ni läsa mer om dessa lagar och regler samt finna de ovanstående avtalen så besök följande hemsidor:
Jordbruksverket www.sjv.se
Svenska kennelklubben www.skk.se (här finns även avtalen att skriva ut)

 

Ovanstående text är mestadels tagen från böckerna i SKK:s uppfödarutbildning samt Hundsport och Hundsport special.